Det finns något speciellt mellan föräldrar, verkligen. Även fast man e tokolika så har alla barn, det binder dem ihop på något vis. 

Men det var inte vad jag faktiskt ville ta upp en sån här torsdagsmorgon.

Jag ville ta upp att jag inte förstår vart våran stora glasbubbla har kommit ifrån.

Jag menar oss svenskar speciellt, så rädda. Så fort någon vi inte känner, en främling, börjar prata så tänker vi;

A) H*n måste ha någon störning

B) H*n måste vara påverkad

C) Stick! Vad vill du mig.

Lite hårddraget, men ungefär så.

Detta tillsammans med min första mening jag skrev kommer från ett möte på väg från dagis nu på morgonen.

Jag har precis lämnat Havanna och går ut för att sätta på mig skorna, samtidigt har en pappa lämnat sitt barn. Vi möts i hallen och han ser lite urbalans. Han frågar mig hur min lämning gick och jag svarar "den gick bra idag faktiskt, skönt!", då säger han, "aha, ja det är väl bara jag som har lite svårt ju nu, men tog med mig snuttefilten som sista utväg".

Och vi fortsätter småprata om att det lätt kan vara så, speciellt efter semestern och allt. Och att hans barn är väldigt ledsen osv.

Under tiden hade jag två tankar, baserat på min första mening: Men herregud vad trevligt att dela med sig lite såhär på väg från dagis, och oj vad roligt att han ville dela med sig av sina lämnings-bekymmer och höra hur det går för mig. Jag blir jätte glad.

Den andra var: okej, nu är det bara 15 meter kvar till grinden, innan jag kan ta min cykel och cykla iväg. Vad fan ska jag svara på det där?! Och, varför pratar han med mig?!

Är det inte roligt? Jag blev jätte glad att få en "dagis-kompis", men samtidigt kunde jag inte vänta på att han bara skulle försvinna.

Det är ungefär det första vi får lära oss, efter att vi lärt oss att gå; "PRATA AAAALDRIG MED FRÄMLINGAR" . Jag tror fan det sitter kvar från barndomen. Vi vet inte hur vi ska bete oss.

Vore inte världen roligare om vi bara kunde uppskatta ett kravlöst samtal med någon man kanske aldrig ser igen, bara dela erfarenheter och dylikt? Nej, för vi är för fega. Och vi måste briljera hela tiden! Därför hatar vi när någon pratar med oss om vi inte e beredda, vad fan ska vi säga?! Vi har inte något förberett, vi kan ju rent av verka tråkiga och osmarta! So what, egentligen.

Fy fy fy på oss fega svenskar.

 

isabelle-mamma till elysia

12 augusti 2010 09:07

Hahahah, jaa sen finns det såna som han också! Dom är FÅ, du är ju en av dom också som är pratglad o framåt, sånt uppskattas.

När jag inte hade elysia var jag blyg och var en såndär "svensk", men nu pratar jag med allt o alla, det är fan as kul vilken respons man får också! Varje dag är jag nere i parken och alltid har man fört ngt roligt samtal med ngn förälder, prova du också! :)

 

isabelle-mamma till elysia

14 augusti 2010 22:18

Åh ere sant! Men gud! ...jag som alltid är noga med att tvätta bort skit o sånt när vi väl är ute också, kanske borde släppa lite, men kan man be dom vara lite extra på med att torka mun sov..har ju jobbat på dagis, har sett massor med skit..att de inte bryr sig så mkt, det kanske beror på vilket dagis det är? För jag vill att hon är hel o ren som hon KAN vara.

Min värsta fasa är att hon ska pilla barn i näsan (som hon redan försöker göra..) o typ äta upp deras snor, eller ngt annat sliskigt... haha

vad hade du för värsta fasa?...kanske inte hade ngn :P ?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja det känns väl som att det är dags för ett litet inlägg! Har inte haft någon vidare lust senaste tiden. Har hänt en massa och ingenting typ, beroende på hur man ser det :-)   Kort kort uppdat. om hur det gick på SÖS med fosterljuden. Allt såg b...

Här hemma har vi haft sjukstuga på eftermiddagen. Havanna fick feber på typ 1 sekund helt plötsligt en timma efter vi kom upp från dagis. Så vi har tagit det lugnt i soffan hela kvällen och kollat på film och ätit mat :-) Jag hoppas hoppas det är bra...

Jag och Havanna har vart väldigt förkylda sen i söndags. Jag har vart småförkyld sen en vecka tillbaka och börjar bli trött på det nu. uuuusch. Vi kom i alla fall iväg till barnmorskan i måndags. Allt gick bra som vanligt och SF-måttet hade ökat me...

Snart är klockan 10. Jag har precis fixat klart med "morgonrutiner", lämnat H på dagis, promenerat daghunden, fixat sängen, dammat och dummsugit typ. Så nu känner jag i princip för att gå och lägga mig igen, haha. Fortfarande lika trööött.   Hur ...

Det är redan torsdag, så skönt! Längtar till helgen så C kan vara hemma lite, dessutom jobbar han bara lördag kväll denna vecka på fritidsgården. Idag ska jag hänga med Emmi som är påväg över, så jag ska försöka rycka upp mig lite. Är så jäkla tröt...