Jag har verkligen världens finaste familj, och världens bästa! Helt ofattbart. Trodde aldrig att vi skulle få det så bra. Alla har sina ups and downs, precis som vi. Men det blir bara mindre och mindre downs. Helgen har iaf vart grym, jag har sovit som en gudinna och min underbara pojkvän har tagit havanna både nätterna och mornarna. Hur omtänksamt är inte det då? Dessutom ska jag sno egentid idag och ut o rida med fina Malin. Hur härligt låter inte det?

Jag önskar er alla ett lika härligt liv som jag har.    

Jag har tänkt på en sak. När man bloggar, är det inte just så att man förfinar verkligenheten väldigt mycket? De flesta (även jag) påstår ju att "jag skriver för mig själv", men det där tror jag inte riktigt på. För jag tror det är få människor som skriver hur det verkligen ligger till. Att förhållandet inte alls går bra tex, eller att du mår aaas dåligt just nu, eller hur jävla förbannad du är på en viss person osv osv. Listan kan göras lång. Jag tror de flesta vill måla upp en bild av hur deras liv är, oftast helt underbart, så alla ska vilja leva just det livet. Förut skrev jag väldigt personligt, speciellt i min första blogg, precis hur jag kände. Men det har blivit mindre och mindre. Sållar bort det jobbiga och tar oftast bara med det bra.

Visst läser jag bloggar där det står hur trött personen är just nu, eller hur jobbigt där är med småbarn, men just det där personliga det utelämnas nästan jämt.

Jag tycker att det är ganska bra iofs, jag har faktiskt ingen lust att blotta mig på internet på det viset, så pass att hela världen ska kunna se allt. Lite vill jag behålla för mig själv faktiskt, och det tänker jag fortsätta med.