Maten går fortfarande bra! Inga onödiga kolisar idag heller, känner mig riktigt jäkla duktig! 

Sen ville jag bara ta upp det här med maten om jag har vart otydlig. jag bantar absolut inte, jag äter mycket mat, jag äter ofta och är sällan hungrig. Men jag har bytt kostvanor. Ett optimalt kolhydratintag för mig vore mellan 50-100 för att få en effektiv träning utan att ta bort allt. Och genom min frukost får jag i mig ca 60 gram. jag äter fiberhavregryn (mängder med kolisar i), rågkross(massa energi), och linfrön. Dessutom slinker det ner någon smörgås. Jag äter mig mätt och jag känner mig nöjd. 

Dessutom hr jag inte satt igång med träningen igen, nästa vecka börjar H på dagis och då kommer det igång mer, så för nu behöver jag inte ens allt jag äter för jag gör knappt av med något. Dessutom finns det massa fula kolisatr lagrade i mina depåer. Även proteiner och fetter är bra (men inte lika snabba) bränsle till träning, det får jag också i mig. 

Mitt kaloriintag "kcal"(=energi) får jag mestadels in via fetter och proteiner så det räcker och nästan blir över.

Bara för att klargöra om missförstånd har uppstått, jag kommer aldrig börja "banta".

Idag damp det ner ett lägenhetserbjudande i brevlådan. Jag blev alldeles chockad. Jag kommer inte ens ihåg att jag har anmält mig, det måste vara i min galna jakt på lägenhet för ett par månader sen (då jag fick nada förutom långt ut på vischan) innan vi fick tag i den här. En trea, nybygge med inte allt för hög hyra. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Inte en chans att vi tar med oss havanna och flyttar nu igen, vi bor bra och vi trivs. Men vi har inget förstahandskontrakt som är galet svårt att få, plus att så småningom vill vi ha större till nästa småtting i framtiden. Så det känns lite som någon skrattar mig i ansiktet. Kunde det inte kommit 2 månader tidigare?

Önskar vi hade ekonomin för att tacka ja och hyra ut den en tid och sedan byta till en som ligger här. Surt sa räven. Men jag ska försöka att inte bli bitter, tar emot dock att tacka nej, men nej tack säger vi då!

Det är lite lättare för var dag som går. Dessutom har jag gått ner 1 kg sen i lördags, sjukt! Jag behöver dock inte minska i vikt, men ersätta fettet mot lite muskler men de kommer det med! Men den som får lida mest är nog min kära sambo, jag kan väl inte påstå att jag har vart på det bästa humöret de senaste dagarna. Sockerhjärnan skriker efter socker och kolhydrater, men det blir bättre. Tur för mig att han är så snäll. Nu ska min lektion börja. Puss!