Nu måste jag ventilera. havanna började inskolningen förra veckan på nya dagiset. Sen dess har vi känt oss mer och mer otrygga, det har vart massa småsaker vi tycker inte är OK. Som att alla barnen spinger runt och leker mitt under lunchen, elller att havanna fick en knäckemacka (!) nrä jag lämnade henne till frukosten och att det inte fanns någon pedagog i närheten när jag skulle lämna henne en dag. Barnen var ensamma i rummet och jag satt 5 minuter tills det kom en pedagog. 

När vi var där kändes allt så bra, dom verkade så seriösa och verkade ha koll på allt. Nu känns det inte som att dom har någon koll på någonting, Havanna blev biten hennes första dag själv där, och vissa av pedagogerna hälsar inte ens på henne när jag lämnar henne. havanna har aldrig vart ledsen när vi lämnat henne eller så, hon vill gärna gå till dagis. Men i det långa loppet har vi blivit oroliga för att det kommer påverka henne. Stressad och otrygg. 

Då säger caroline att olivas dagmammas samarbetspartner har fått en ledig plats (en dagmamma vi var i kontakt med för några månader sen men som tyvärr inte hade plats) så jag ringde henne idag. Vi pratade och hon kom ihåg oss och sa att hon gärna tar emot Havanna. Så som det ser ut nu kommer vi flytta på havanna igen.. Hon har bara gått 1 ½ vecka på nya dagiset. bara den här veckan själv så vi tror att det funkar att flytta henne nu, då kanske hon inte hinner reflektera över det eftersom hon inte har hunnit vänja sig än.

Känns både bra och dålig. Dåligt att vi ska flytta henne igen, bra för att hon kommer få en trygg bas som det ska vara, som hon hade förut. 

Jag och Havanna ska dit på fredag och vara med ett tag och kolla läget. Nu vet jag exakt vad det är jag ska fråga, jag tän ker ta upp allt jag är orolig för och försäkra mig om att det är bra. Jag tänker vara där hela dagar med havanna (vilket vi inte var på det här dagiset, de uppmuntrar inte att föräldrarna ska vara med en hel dag utan endast ett par timmar på förmiddagarna, svårt att få en insyn i verksamheten då) och verkligen kolla allt.

men jag tror att det är det bästa för Havanna, hon behöver en plats där hon får lugn och ro och där den som ska ta hand om henne är engagerad och bryr sig om vad som händer i hennes utveckling. Håller ni inte med?

Som sagt, det känns verkligen både och, men det här är det bästa för henne hoppas jag verkligen. Nu bävar jag bara inför att berätta för dagiset. usch.